-
Är det ljudet av tiden som går
eller bara ljudet av dig som ger upp och drar
Åkte till Stockolm och kände genast hur allt blev utbytt. Luften är en annan där,
en slags tillflyktsplats:
Rymde hem till emma varje dag, små stunder av ro. Dem har det så fint där att man knappt vill gå där ifrån!
Lyssnade på musik på perronger i svarta hörlurar och fick komplimanger för min gubbväska. En kvinna på tunnelbanan log och sa att hennes pappa hade haft en sådan varje dag han gick till jobbet, och att det var vackert att bli påmind sådär tjugo år senare. Hon hade ett sorgset uttryck i ögonen då hon blickade ner på min beiga väska. - Akta, golvet är smutsigt, ta väl hand om den.
Ta väl hand om din pappa
Mitt hjärta med sitt:
Tunnelbanevägar, Asfaltsvägar Alla Vägar leder ingen vart alla tankar leder till
dig.
Och tryggheten i milen, ta mig var ni vill jag blickar förbi och ut ändå
1. Hon som dansar, rör sig. Ni som står så fruktansvärt still. Lägenheten luktar instängt och dina ögon vittrar ingen försoning eller ömhet Allt är som vanligt. Hela Stockholm är svartvitt med den vita snön och alla svarta människor och jag greppar hennes hand i ett försök att visa; att visa att vi är i färg.
2. En eftermiddag fikade vi i Söderhallarna. Eller jag satt väl mest och rörde vid min lillasysters svarta hår medan hon skrattade. Jag älskar att få henne att skratta, liksom dra ut henne ur mörkret; avgrunderna. Emma satt mest och var fin:
3. Sedan var det farväl och hem igen. En dag ska allt ordna sig.
Kommentarer
∆ emma
åh, så fint. puss och tack x tusen <3
∆ Jasmin
åh, vad fint. sådär fint så att man bara vill dra ut sitt hjärta.
∆ evelina
alltså åh vad jag tycker om det här.
puss.
Trackback