∆

Nattbesök fast man ska upp fyra timmar senare. Fin vän i eftermiddagssolen, Septemberljuset. Jag vandrar alltid bäst längst med långa gator tillsammans med dig, med våra skinnkängor mot kullerstenen. Våran kvittrande glädje i det lågmilda stenhuset - att nästan vika sig av skratt på det kalla golvet. Långdistans mellan mig och mitt kära nollhjärta, kortdistans mellan våra hjärtan. Att känna samma sak. Och tryggheten i det.

01:04 --- Jag känner med fingrarna över hans bröstkorg, räknar varje centimeter mellan nyckelbenen och de dunkande slagen. Jag sträcker mig så jag når hans huvud en bit upp, så jag kommer alldeles intill. Frågar i ett leende: "du bryr dig om mig va?". Nästan retsamt. Sådär som det blir. Han - plötsligt allvarlig och med djup blick -de där ögonen: "ja"

"jag bryr mig om dig så himla mycket".