Sedan satt han där och kände sig som en fånge i en bur
Idag pratade jag och min vän med den mest intressanta och klokaste människan jag någonsin stött på. Har aldrig blivit så berörd av någon främmande människa på så kort tid. Det var som att han tog all världens funderingar och hela hjärtats oroligheter och höll dem i sina händer, sa - kolla. Jag vet att ni ser. De sa att han ljög, men vi vet att allt han sa var sant. En blinkning i ögonvrån. Vi vet att vi ser.
Vi gick ut ur rummet och sedan var han helt plötsligt borta, som en vålnad. Han hade sagt allt som behövdes sägas, men kunde inte stanna där han var.
Kommentarer
Trackback