∆

Det är svårt att se i mörkret men ännu svårare att känna hur det känns när jag famlar mig fram genom oss. Ibland finns det bara inga ord, och det är lika bra det. Fall fritt säger dom, men jag håller hårt om det jag känner till. Lyssnar på Bob som vanligt eller Sigur Rós eller kanske Nutid – En Morgon I Juni men tänker mest på när du viskade fram texten ur Jag ger dig min morgon, hur jag smålog. Och:

kanske är det inte svårare än så.