∆

Lyssnat på Vi mot världen hundraelvatusen gånger högt i en tom lägenhet med en tjock mjuk filt virad runt mig. Inga kläder passar, bara mjukt underlag. Bomull mot stelfrusna leder och knottriga ben.

Allt är så förbannat fult 
igen
Svart, kommer ingen vart
Ta mitt hjärta ta min kropp men snälla gå ingenstans
Jag ger dig allt jag har
all ork, vilja, alla muskler alla drömmar och allt hopp
(bara du stannar kvar)
Viskar det
hoppas på soluppgång denna gång (alla gånger)

I arkivet: Skriver ner allt det andra, allt det om oss, i detalj. För att inte glömma det där som får mig att tappa andan fast på ett bra sätt, för att komma ihåg även det fina. Varje ord och varje gång jag gömmer mig i din famn när det blåser till storm utanför, när hela huset skakar. Berättelser i små kapitel att se tillbaka på när du åker iväg till en annan del av världen i fyra och en halv månad. Allt bara tynger som knytnävar i snödrivor och någonstans där emellan skriet och snön säger tänker andas jag och skriver jag att jag kommer tillbaka inom kort.