--------


För övrigt då:



Lyssnar för mycket på musik och faller bort, kopplar bort för att inte explodera.


Du letar i second hand butiker, efter vacker spets och elegant svart
Går runt bland hyllor, letar efter svar
Något vackert som kan krossa de trasiga skosnören som håller dig samman
Vi har alltid varit dom som längtar bort men
det förändrar ingenting
Tar oss varken två steg framåt eller ett halvt åt sidan
Snödrivor.

Lyssnat på Vi mot världen hundraelvatusen gånger högt i en tom lägenhet med en tjock mjuk filt virad runt mig. Inga kläder passar, bara mjukt underlag. Bomull mot stelfrusna leder och knottriga ben.

 

 

Allt är så förbannat fult 
igen
Svart, kommer ingen vart
Ta mitt hjärta ta min kropp men snälla gå ingenstans
Jag ger dig allt jag har
all ork, vilja, alla muskler alla drömmar och allt hopp
(bara du stannar kvar)
Viskar det
hoppas på soluppgång denna gång (alla gånger)


I arkivet: Skriver ner allt det andra, allt det om oss, i detalj. För att inte glömma det där som får mig att tappa andan fast på ett bra sätt, för att komma ihåg även det fina. Varje ord och varje gång jag gömmer mig i din famn när det blåser till storm utanför, när hela huset skakar. Berättelser i små kapitel att se tillbaka på när du åker iväg till en annan del av världen i fyra och en halv månad. Allt bara tynger som knytnävar i snödrivor och någonstans där emellan skriet och snön säger tänker andas jag och skriver jag att jag kommer tillbaka inom kort.

 

Andas sot andas luft / hålla andan


321 -




noll



De där mytomspunna tegelkorridorerna väcker björnar som sover och stänger ögonlock återigen och du är ingenting här du finns inte ens.

en vän med krulligt hår sjunger sina melodier: "det är så skönt att andas luft i stället för att andas sot jag är en fågel som vinterregnet sitter i en bur, men kanske är jag orättvis kan det varit så här att du höll mig så hårt att min andning blev svår i över fyrahundra dagar har vi ältat det här men vägvalen som vi borde gjort dom blev aldrig av." - och han har helt rätt.






13:50 och MEMORIES FADE



{{   läser alldeles för många böcker, drunknar faller bort med blank blick i antikaffärer, blåser av damm från sjuttiotalsleksaker blåser av damm från tankarna så att det flyger och virvlar och samlas i luften och jag får självklart svårare att andas ren luft (ändå förvånas jag gång på gång när det liksom rasslar då jag andas in)


viljan att aldrig mer vilja veta av känslan. hur man på riktigt kan känna hur det går sönder och bryts av där inne och hur helvetiskt ont det gör - vetskapen om att det är omöjligt att undgå att gå sönder igen. repeat. bröstbenet kommer brytas av igen och igen och allt gott har ett slut och jag är ingen pessimist mer realist Det kommer brytas av igen, likt en blyertspenna av trä.

han säger att jag är stark men jag säger inte alltid, att jag kollapsar och ibland kan bli så löjlig och svag att jag skriver sådant som 'För trött för att leva gå äta och allt det där'. att jag inte försöker vara någon pessimist här mer realist. han säger att jag är stark även då och jag vill skaka om hans fina vy

DAYS: 347. har ni någon gång tänkt på hur det kan skifta, hur nattens ändlösa funderingar dränks av solljuset, snöflingorna - hur alla spelar oberörda? vi är alla varulvar och kanske dränks inte funderingarna på dagen alls. kanske är min hjärna lika tumlad och tömd, urblekt och tvättad nu som den var då men någonting är annorlunda. snön på marken glittrar inte, allt och alla känns långt bort men: hej vakna nu då hallå öppna ögonlock tunga men jag ser allt genom regnbefläckade rutor av glas och skriver små meddelanden i imman på rutan men
är ingen pessimist

Town Called Malice







Är helt försjunken i gammal folkmusik, också the Jam, melankolisk svensk svarthumoristiska visor samt lugn jazz. En ganska bra blandning. Tillbehör: egenbakat brytbröd med röror, goda vänner, raggsockor, goda samtalsämnen, att fullständigt strunta i alla RAMAR fyllda av tid och måsten, filtar, litervis med varma drycker lugna kvällar hemma osv osv 

Någon dag ska jag berätta allt annat för er också. Det där innanför ni vet, men inte nu. Fryser så förbaskat om fötterna av isen och allt är is hela tiden jag vet men ändå.